tja,
här ska jag väl försöka att säg nåt om
min uppväxt och barndom, som ju faktiskt har vart både bra
och oerhört jobbig..
Jag har vart lycklig så sett, för har alltid bott ihop med båda mina föräldrar och min bror. Är uppvuxen på Sveriges tredje största ö i götet När jag var liten så var min mor dagmamma och hemma. Sen så flyttade vi lagom tills att jag skulle börja lekis, och där och i lågstadiet hade jag några kompisar men sen började det jobbiga med utfrysning och så. Jag drog mig mer och mer undan för att slippa undan, orkade helt enkelt inte ta mer "stryk" på nåt sätt Sa egentligen aldrig
nåt om hur det var, bara tryckte in mer och mer inom mig (undra
när bubblan spricker?) Än har den inte gjort det, frågan
man kan ställa sig själv är väl om man orkar att
den gör det
|