Tankar flyger genom mitt huvud,
Min första reaktion är snälla låt mig slippa
Orkar inte andas, heller inte tänka
Vill inte finnas och heller inte ha mina tankar
för om jag tänker så kommer ensamheten som
en påminnelse om att jag är ingen, men ändå
någon, nämnligen flickan ingen ser.

Den som ser mig ser ändå inte min ensamhet
utan bara mitt leende men jag ler inte på min
insida utan gråter för fullt.

Vill ropa, snälla hjälp mig!
Orkar inte känna som jag gör men vem kommer
tro mig när jag ler på min utsida?
Linda - 2003