Glöd...

Vem tittar och ser
när jag tyst vädjar och ber
Varför inte sluta
utan fortsätta köra och tuta

Inte konstigt man tittar bort
och känner sig som en annan sort
Blickar ner med ögon våta
rädd för att börja gråta

Vågar knappt varken drömma eller tro
inget ovanligt blivit kallad ko
Undrar vad jag gjorde för fel
det lär ta tid att bli hel

Många känslor har stängts in
att det ska va så svårt skilja på min och din
Van vid att andra med mig trilska
har aldrig vågat visa ilska

Allting hänger på en tamp
att orka är en ständig kamp
Börjat lite smått öppna upp
för att se det behövs kanske en lupp

Känner mig som ett öppet sår
vågar knappt känna efter hur jag mår
Räcker att någon åt mig elakt flina
för att kraften lätt ska sina

Ju större hål det blir i muren
desto tuffare att klara hagel skuren
Ibland hade det nog vart bra kunnat skrika
men vart lättare att sig så liten som möjligt vika

Vägen fram är lång och brokig
bara kämpa mot att bli tokig
Mycket som behöver komma ut
innan det tar slut

Inuti finns en stark glöd
det kommer gå med bra stöd
En fördel ha stark vilja
använd järn och persilja

Linda 6/5-05