Varför finnas...

Solen skiner och gräset är grönt
vinden svalkar och alla verkar ha det så skönt
Tillsammans har de trevligt och tar det lugnt
själv går man ensam och allt känns mest tungt

Försöker få ro att tänka, helst inte för mycket
det går mest åt skogen och man mister hela stycket
Varför ska man egentligen finnas
för så länge jag kan minnas

Har livet mest känts som en plåga
nåt man kan bränna med en låga
I skolan var mest allt svårt
men det är väl meningen att det ska vara hårt

Mobbing och utanförskap det var min vardag
undra om någon kan förstå förutom jag
Då det var paus och fritt, då var det bäst att gömma sig
annars var det kommentarer och slag som väntade mig

Vem orkar och vem står ut
att vänta på nåt som aldrig tar slut
Att sluta äta var ett sätt att bli smal och tunn
men mest höll man på att rasa ner i en brunn

En brunn utan slut, rakt ner i ett djup
jag föll och föll och landa precis intill ett stup
Raka väggar och meterlångt ner
undra om man ljuset kommer se nåt mer

Linda 1/6-03